Som diakon och läkare är jag mycket brydd över att yoga är på intågande i sjukvården. Som patient söker man hjälp eller råd. Oaktat avslappningseffekter och terapeutiska resultat, är sjukvården skyldig att informera om hela behandlingens effekter respektive biverkningar.
Hur många läkare eller psykologer frågar om vederbörande är kristen och informerar om att yoga (hinduism) och så kallad mindfulness (buddism) är motsatser till kristen tro? Som kristna bejakar vi livet; det fullkomliga och eviga. Inte den tomhet yogan söker. Inte heller hyllar vi döden – ärofull eller ej, för dödens makter är besegrade. Vad vi strävar efter är det helade livet till kropp och själ.
Som läkare och diakon är jag naturligtvis för träning, avslappning och kroppskännedom. Hälsan blir bättre och sjukdomar mildare. Yoga är dock inte alternativmedicin, utan religös praktik. Även om en yogaövning innebär en önskvärd kroppslig eller psykisk förändring är yoga inte andligen harmlös. Det är som att inbilla sig att en vargvalp kan bli som en hund. Istället för stärkande hundpromenader blir man sedermera uppäten.
Om man invänder med ”känns det bra så är det bra”, faller man ned i ett förrädiskt resonemang. Det är som att döma hunden efter håren – och gå vilse i varghägnet. Att blodtrycket sjunker av uttänjande avslappningsövningar förvånar ingen. Som diakon och läkare förstår jag dock att yoga är någonting annat än blott terapi för kroppen.
Till skillnad från kontemplation är yoga ett slags dissociativ anatomisk liturgi (kroppsställningar som offergåvor). Dissociation, eller ”mindfulness”, är motsatsen till bön. Istället för relation med Gud kröks man in i sig själv. Den med psykiska problem bör söka sig till goda relationer, istället för att försöka sätta sinnet i upplösande friläge.
Sjukvårdens patienter utgör självfallet inte ett missionsfält. Detta respekteras dock inte av dem inom sjukvården som förespråkar yoga. Att yoga är religös praktik förefaller man inte ens ha reflekterat över. Det har i varje fall inte Tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg gjort. Man kanske tycker att det ser ut som ett slags gymnastik, men det är en ulv i gymnastikkläder.
Albertus Magnus Sterner
Diakon och läkare
Nordisk-katolska kyrkan
0 kommentarer