Välkommen till Nordisk-katolska kyrkan!
Nordisk-katolska kyrkan är ett registrerat trossamfund. I Nordisk-katolska kyrkans ärkediakonat i Sverige ingår Vår Frälsares församling i Stockholm. Nordisk-katolska kyrkan leds av biskop Roald Nikolai Flemestad. Till sin hjälp har biskopen en ärkediakon för Sverige.
Nordisk-katolska kyrkan står i den odelade Kyrkans tro och lära och har i enlighet med det gammalkatolska arvet en ortodox teologi och västlig rit (”form”). Nordisk-katolska kyrkan erkänner samtliga gammalkyrkliga sýmbola (trosbekännelser) och fornkyrkans sju ekumeniska koncilier. Nordisk-katolska kyrkan förvaltar samtliga av Kyrkans (sju) traditionella sakrament och de traditionella minores- och majoresvigningarna. Nordisk-katolska kyrkan har full och valid apostolisk succession med erkända ämbeten och sakrament. Läs gärna mer om teologin i de olika dokument, såsom Tillbaka i försoning, som presenteras på VårFrälsare.se under rubriken/fliken TEOLOGI.
Nordisk-katolska kyrkan står alltså i den odelade Kyrkans tro och lära. Detta syftar på tiden före den stora schismen som traditionellt sägs inträffade år 1054 och som ledde till att Kyrkan delades i en östlig och en västlig del. Dessa delar skulle senare komma att bli vad vi idag känner som Ortodoxa kyrkan respektive Katolska kyrkan; en olycklig användning av begrepp – och i synnerhet som organisatoriska begrepp – då Kyrkan i sig är såväl ortodox som katolsk.
Senare skulle den Ortodoxa kyrkan (inte helt korrekt) komma att kännas under en rad nationella kyrkor (Rysk-ortodoxa, Serbisk-ortodoxa, Grekisk-ortodoxa med flera) och den Katolska som den Romersk-katolska kyrkan. Detta till följd av att ytterligare visa sin identitet i förhållande till ”de andra” som i väst bland andra innebar de reformerade (protestanter, kalvinister med flera) som inom sig, till del, fortsatte hävda sin katolicitet.
Kyrkan är en, helig, apostolisk och katolsk, heter det i den Nicenska trosbekännelsen, vilken används i såväl öst som väst. Och Kyrkan är, oavsett vad vi som människor gör, säger eller försöker förändra, en och helig. Kyrkan är inte av världen utan av Gud. Det är Kristi Kyrka.
Inom såväl ortodoxa kyrkor som den romersk-katolska hävdar man sig vara det sanna uttrycket för Kyrkan. Bägge ”sidor” menar att utanför henne finns ingen frälsning (Extra Ecclesiam Nulla Salus). Samtidigt pågår i världen otaliga försök och strävanden att försöka uppnå en synlig enhet och att åter-ena de många samfund som finns inom kristenheten. Detta kan dock inte uppnås, inte ens påbörjas, i den periferi som idag utgörs av över fyrtiotusen olika samfund (denominationer) som finns i världen och som är resultatet (inte minst) reformationens fortsatta splittring. Detta arbete måste börja vid källan. Detta måste ske genom att öst och väst möts där de en gång skildes.
Nordisk-katolska kyrkan – en väg tillbaka till ursprunget
Nordisk-katolska kyrkan är, tillsammans med Polish National Catholic Church (PNCC), en del i Union of Scranton (Scrantonunionen); en internationell gemenskap av traditionella katolska och gammalkatolska kyrkor. Nordisk-katolska kyrkan bildades som ett missionsprojekt i och av PNCC. Nordisk-katolska kyrkan är idag en autokefal (självständig) kyrka inom Scrantonunionen.
PNCC tillhörde tidigare Utrechtunionen, och var där del i arbetet med det konsensusdokument som fastställdes mellan den gammalkatolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna. Dokumentet (’Road to Unity’) är ett av PNCC:s och Nordisk-katolska kyrkans lärodokument. Detta dokumentet beskriver tydligt Nordisk-katolska kyrkans ortodoxa teologi och Nordisk-katolska kyrkans lära som är i enlighet med den odelade Kyrkan. En utmärkt genomgång av gammalkatolska kyrkan och PNCC finns att läsa i boken The Old Catholic Movement: Its Origins and History av C. B. Moss (1948, 1964, 1977, 2005), Apocryphile Press, Berkeley.
Genom PNCC:s tidigare del i Utrechtunionen förelåg länge ett fastlåst läge gentemot Romersk-katolska kyrkan, som varade ända in på 1980-talet, fram till att den då nyvalde polske påven tog initiativ till försoning och sedan dess har dialogen kommit så långt att Romersk-katolska kyrkan numera erkänner PNCC som den enda kyrkan av västlig rit – i linje med de ortodoxa kyrkorna (Can. 844 §3). Samtidigt har Utrecht sedan 1700-talet samt, senare, de gammalkatolska kyrkorna fört teologiska samtal med de ortodoxa kyrkorna. Denna dialog var för PNCC så lyckad att de ortodoxa kyrkorna inviterade PNCC att ställa sig under den ekumeniske patriarken av Konstantinopel.
På det viset intar PNCC en priviligierad ekumenisk status. Egenarten i detta kyrkosamfunds teologi och fromhetsliv beskrivs under tiden som en ortodox kyrka med västlig rit.
Ansvarig för verksamheten i Europa är biskop Roald Nikolai Flemestad, Oslo, som ingår i International Catholic Bishops Conference (ICBC), Union of Scrantons biskopssynod. Scrantonunionen leds av ärkebiskop Anthony Mikovsky. I verksamheten ingår även att berätta om och skapa intresse för Nordisk-katolska kyrkan och gammalkatolsk teologi. Det gör vi främst genom att fira Mässa respektive diakonledd liturgi, samt genom informationsträffar, bibelstudium, föreläsningar, vår hemsida samt – inte minst – medlemmarnas vittnesbörd. Du är även välkommen för själavård.
Välkommen till en levande Kyrka på fast grund!
Fr. Albertus Magnus
Präst i Nordisk-katolska kyrkan
