De tre vise männen skall inte avfärdas som uppskrudade, felstegande häxgubbar från mörka, hednahoroskopiska östern, utan de var lärde forskare av det naturliga och det övernaturliga. De var möjligen även präster som läst bland andra profeterna Jesaja (Jes 49:5-7) och Daniel om Konungens ankomst. Kanske var de exiljudar i Persien som flytt det babyloniska imperiet men mindes Balaams fjärde profetia (4 Mos 24:17).
Den jordiska makten har alltid fruktat barnen, ty de bär på någonting nytt. Fulla av nyfikenhet och frågor bär de på en kraft till verklig förändring; ja, de är även själva förändringen, samt kan inte minst förmå fäder till våldsamma krafttag och mana mödrar till utplånande ursinne. Fråga den nakne Kejsaren i H. C. Andersens skildring om vad barn kan ställa till med. Herodes tyckte det var lika bra att slå ihjäl alla potentiella hot.
Vår tids maktmänniskor ser förmodligen dylika öppna tilltag som ett PR-problem. Istället ler man och menar att ”barnen är det viktigaste vi har”, såsom vid ägande och besittningsrätt, och lurar barnens föräldrar att lämna barnen åt institutioner och framför skärmar så att den jordiska maktens systembevarande ordning och doktriner obönhörligen skall slå ond rot i deras späda sinnen.
Huruvida de vise männens ledstjärna var en astronomisk händelse av Gudomligt ingripande eller en angelisk manifestation är kanske inte det viktigaste. Det viktigaste är förmodligen att dåtidens representanter för de mest lärde och mest intresserade önskade bevittna Kristi Jesu ankomst. Dessutom krävdes det kanske utomstående för att få lokalbefolkningen att reagera, att inse Vår Herres Uppenbarelse, då man nog hade slutat att lyssna till de egna profeternas återkommande utsagor om Messias ankomst.
De vise reste långväga för att tillbe Honom och överlämnade de symboliska gåvorna värdiga Kristus Jesus: Guld för Konungen, rökelse för Gud och myrra för en människa som skall möta döden (Matt 2:1-12). Då de insåg att de hade funnit Honom vände de den hemske Herodes ryggen för att återvända till östern med vittnesbörd. Därmed blev de förmodligen även de första missionärerna.
Tack vare senare missionärer behöver vi inte längre resa långt för att möta Kristus Jesus. Den Heliga Mässan är sällan långt borta. Den enda gåvan vi behöver medföra är våra upplysta, upplyftna hjärtan (2 Kor 4:3-6). Vi skall dock inte fortsätta att titta bort gällande vår tids barnaförförare; de som bland annat hävdar Hippokrates nimbus men som verkar genom nålstick i enlighet med Herodes och Nimrod – utan istället konfrontera och lagföra dem (jmf. Matt 18:6 och Ef 5:11).
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Epifania: De tre vise männen.
Läsningar: Jes 49:5-7; 2 Kor 4:3-6; Matt 2:1-12.
0 kommentarer