Funktionella ateister kan förklenande kalla kristna för trygghetstörstande, vidskepliga mähän som inte orkar eller kan se verkligheten för var den är. Man påstår att det är de svaga och de fula som söker sig till kristenheten i ett desperat eller uppgivet försök till att hänga upp sina torftiga liv på någonting löftesrikt och behagligt.
Den kristna tron är för all del löftesrik, men särskilt behagligt är det kanske inte alltid att leva som kristen i världen. Läs gärna om de tidiga och de nutida kristna martyrerna.
Om än att kristna inte längre offentligen slits i stycken, prövas återkommande tålamodet av helgerån, förolämpningar och antikristliga gärningar. Kristenheten lär sig att stå ut med allt detta då hon vägledes av Sanningen och därmed följer Vägen (Luk 23:34; Joh. 14:6).
Hur kan vi då säkert nå Sanningen i denna värld? Får vi god hjälp av journalister, aktivister och politiker? Växer dessa tre politrukgrenar för det allmännas bästa? Vilka frukter faller från dessa yviga grenar (jmf. Matt 12:33)?
Går massmedias företrädare ned i djupa, angelägna frågor samt undersöker oegentligheter och vallöften, eller målar de hellre ytterligare ett lager på kulisserna? För vad arbetar Sveriges armé av tjänstemän? Är de i Sanningens tjänst?
Att förvänta sig att politruker arbetar treskift för att Sanningen skall genomsyra det allmänna samhället leder in i en mental återvändsgränd. De som klamrar sig fast vid det världsligas materialism ser emellertid inte varningsskyltarna, eller så väljer man att inte se dem; till förmån för det bekväma materialistiska livet och den inbillade tryggheten, medan färden in i återvändsgrändens tvärvägg fortsätter.
Kristus Jesus erbjuder oss att bli friköpta ur det världsliga slavsamhället (Ef 1:7-14). Han undervisar oss hur vi kan ta oss från den världsliga maktens slaveri och lidande till vishet och salighet, så att vi kommer till Sanningen, samt Han uppenbarar Vägen som går hela vägen tillbaka till Livet tillsammans med Gud.
Undantagen den krympande skara kyrkliga samfund som inte har infiltrerats av det illasinnade, står vi oftast utan jordisk vägledning. Vi har emellertid fullständigt formidabel hjälp från ovan.
Denna hjälp är inte tillfällig, utan är ett oavbrutet Gudomligt stöd i jordelivet med ett tydligt Evangelium (Jes 59:21). Dessutom: Vår Herre ber för oss (Joh 17:9-12) och Den Helige Ande har utgått av Gud för att bistå oss och vägleda oss (Joh 16:5-15).
Trots detta är det inte alltid ett lätt beslut att leva ett kristet liv, i synnerhet inte i vuxen ålder. Tidigare livsval lär behövas ställas om. Vänner och ibland familj kommer att gå förlorade. Ingen påstår, ej heller Vår Herre, att det kommer att vara lätt (Luk 21:10-19; Joh 17:14); men detta är vad som är rätt för oss fallna människor.
Ty därigenom får vi möjligheten till äkta frihet, sann skönhet, genuin harmoni, stärkande rättfärdighet och verklig glädje medan vi vandrar i jordelivet på Vägen tillbaka till Gud. Samtidigt har vi ständigt Sanningens Ande till vårt stöd.
Detta är någonting att komma ihåg i våra tacksägelseböner.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Femte Söndagen i Påsktiden: Att växa i Sanning och Tro – Sanningens Ande.
Läsningar: Jes 59:20-21; Ef 1:7-14; Joh 17:9-17.
0 kommentarer