Vem kämpar inte med sin tro? Även de mest fromma eller trosvissa kristna går igenom stunder av tvivel, både på grund av egna motgångar eller efter att massmedia har visat upp världens alla eländen. Misströstan därefter kan vara som en kall, rå vind som får oss att förlora fattningen, orienteringen och omtanken. Vår fiende vet att desperationen är vår svagaste punkt. Fiendens metod är lögn. Genom lögner vilseleds vi till att bli rädda. Ihållande rädsla leder till hopplöshet och vi börjar att känna oss ensamma. Hopplöshetens uppgivenhet kan leda vidare till farlig desperation. Desperationen kan i sin tur fräta sönder vår tro och pressa oss till självförstörelse, likgiltighet och död. Det är inte utan orsak som Vår Herre upprepar: Var inte rädda! (såsom till exempel Matt 14:27).
Den kanaaneiska kvinnan torde ha varit mycket rädd, med en svårt besatt dotter som förmodligen gjorde hemmet till ett litet helvete. Som kanaaneiska blir hon först avvisad som utböling. I kraft av sitt härdade hopp, sin oeftergivliga moderskärlek och sin starka tro höll hon emellertid fast vid sitt mål och fortsatte att söka källan till räddning – förbarmande från Gud själv. Hon framhärdade i ödmjukhet och kärlek för sin dotters skull. Den kanaaneiska kvinnan fick sålunda del i Kristi frälsning (Matt 15:21-28). Kristus Jesus visar att vägen tillbaka till Gud står öppen för alla, men vi behöver vilja vandra själva. Vi behöver följa Honom.
Den kämpande tron kan även illustreras av Jacobs brottning (1 Mos 32:22-31). Stå fast och Gud är med dig, om än att livet självt (brottningen) kommer att vara besvärligt och innebära törnar (slaget mot höften), men med rätt grepp kan du gå segrande ur livet och in i Härligheten (Jacob blir Israel, det vill säga den som kämpar/regerar med Gud). Om du släpper taget (avfaller i tro) lär du bli övermannad och falla till marken.
Så hur håller vi fast?
Som kristna söker vi att leva i enlighet med Guds vilja. Gamla testamentet har långa kataloger av lagar och ordningar att följa till föga båtnad. Med Kristus Jesus inbjöds mänskligheten till Det Nya Förbundet. Hur skall vi då leva enligt Det Nya Förbundet? Vår Herre “… svarade: ‘Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.’” [Matt 22:37-40].
Detta är enkelt att läsa och inte särskilt svårt att förstå, men hur skall vi leva för att uppfylla detta?
Ett ord: helgelse.
Att leva i helgelse. Som Paulus skriver i sitt första brev till församlingen i Tessaloniki “Detta är Guds vilja: att ni helgas… [1 Tess 4:3] Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande.” [1 Tess 4:7-8]
Vi uppmanas att betrakta livet som en underbar gåva från Gud, att omsorgsfullt vårda både kropp och själ. Att uppmärksamt fara genom livet och genom världen, men inte låta världen välla in över relingen och spola bort oss. Vi varnas för att färdas för fort, med risk för att vi glömmer bort eller inte hinner med vad som är viktigt. Vi skall inte bara ta god hand om oss själva utan också om varandra. Din nästa behöver dig och du behöver din nästa.
Vi varnas för att färdas oansvarigt, med risk för att hamna i ett träsk av fel sammanhang eller sällskap, där vi kompromissar bort oss själva och vår tro; alternativt att vi kör ned i en kvicksand av världsliga förpliktelser där vi tar på oss mer än vad vi klarar av och där vi luras till att tro att vi inte hinner med bön, läsning av Den Heliga Skriften eller Mässan. Vi behöver färdas omsorgsfullt och ansvarsfullt genom livet. Låt så Kristus Jesus vara din navigatör och Helig Ande din styrman.
Detta tycks kanske också vara lättare sagt än gjort. Det är dock inte en kamp mot en övermäktig kraft. Tvärtom! Det är för att ansluta oss till en övermäktig, Gudomlig kraft, där vi genom ödmjukhetens upprättelse förenas med Gud själv. “Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.” [Matt 5:5]
Den kämpande tron är kampen för att leva i helgelse, att vara omsorgsfulla och ansvarsfulla genom kärlek och ödmjukhet. I denna andliga mognad ligger lösningen på i stort sett alla problem. Så håll ödmjukt fast vid Gud, genom Kristus Jesus samt med Den Helige Ande, och lev enligt Guds vilja.
Sök att vara ståndaktig likt Den kanaaneiska kvinnan.
Helga Livet.
Lev i helgelse.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Andra Söndagen i Stora Fastan: Den kämpande tron – Den kanaaneiska kvinnans tro.
1 Mos 32:22-31; 1 Thess 4:1-8; Matt 15:21-28.
0 kommentarer