Finner vi Frälsningen genom Nåden eller genom mänskliga handlingar? Den gamle ormens list ledde till syndafallet och död (1 Mos 3). Man kan beskriva syndafallet som att skapelsen, inklusive mänskligheten, förgiftades av synd genom en aktiv handling (jmf. 4 Mos 21:5-7). Detta gift genomsyrar skapelsen och förs vidare från generation till generation (jmf. epigenetik); så även dess konsekvenser (jmf. genetisk entropi). Vilka mänskliga handlingar skulle kunna ha kraften att göra mänskligheten fri från syndafallets konsekvenser, från arvsynden till vår tids krig, tvång och girighet?
Om vi väljer att följa Guds vilja samt förstår, alltså tror, att det finns en väg framåt, trots lidande och motgångar, kommer Guds nådegåvor att lyfta oss samt att ta emot oss när vi faller (Joh 3:18). Vi kan lockas att antaga att det finns ett världsligt serum som vi kan ta till som motgift, samt att vi kan söka hjälp av det världsliga när vi andligen förfaller. Kristus Jesus på korset är motgiftet till det helvetiska ormbettet som förgiftade och infekterade hela mänskligheten, ty “så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” [Joh 3:16]
Det första frälsningssteget som människa torde vara att frigöra sig från ondskans gifter. Likt man kan undvika att bli ormbiten, kan man även undvika att låta synden komma inpå skinnet eller fastna i sinnet. Om man tillåter sig till lek med ormar eller till och med kastar sig i en ormgrop blir förmodligen konsekvenserna därefter.
Man kan försöka inbilla sig att man inte berörs (eller berör andra) av moraliska beslut, vilket är likt att vandra in barfota i den indiska djungeln och tro att ormarna bara biter andra människor (1 Joh 1:8). Sedan ringlar det till. Av verkligheten överrumplade kappvändare kallar sig då naiva. Vem går på sådana uppenbara lögner?
Underskatta inte ondskans list och förmåga till lögndimmor. Vandra således med Vår Herre, ty “om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” [1 Joh 1:7] Kristus Jesus som andlig fixpunkt återupprättar mänskligheten; såsom upphöjd på korset samt såsom upphöjd till Himlen visar Vår Herre oss den moraliska Vägen. Beakta kraften i bön, bot och bättring, då injektionen av syndagiftet även innebär en risk för andlig död.
Kärleken till Gud är den yttersta motståndskraften gällande den gamle ormens gift och Vägen till Frälsning börjar med moralisk pånyttfödelse. I detta ingår att leva i Sanning, dygd, helgelse och kommunion. ‘Ja, men det är ju tanken som räknas’, säger kanske någon. Som om Vår Herre blott satt ute i öknen och tänkte.
Vi människor kan självfallet inte vända syndafallet av egen kraft, men vi kan hylla ett rikt böneliv, föra en regelbunden Mässgång och leva enligt Den Gyldene Regeln (Matt 7:12). När vi halkar av Vägen eller tar ett obetänksamt kliv ut i mörkret (jmf. Joh 3:19-21) finns det bikt och förlåtelse till att föra oss åter. Bikten släpper ut lögn och synd ur våra hjärtan och öppnar upp för Sanningen (1 Joh 1:9).
Upphöjelsen av Kristus Jesus syftar till en förening av Gudomlig Nåd med Gudomlig Rättvisa. Detta är innebörden av Frälsningen: en moralisk pånyttfödelse av människan och en återlösning, där syndens skuld och straff förlossas. Vi är alla syndare. Vi har dock möjligheten att leva i Sanning och sträva efter rättfärdighet. Valet är vårt. När vi faller, stöder Kristus Jesus oss. Djävulen må ha många metoder, ormar, advokater och följare i världen. Vi har dock en advokat i Himlen (1 Joh 2:1-2). Misströsta således inte, och innan lidandet börjar bli förlamande svårt, läs 1 Kor 15:55-58 en gång till.
För bibehållen mellanmänsklighet, sök gemenskap med andra och låt den moraliska pånyttfödelsen även visa sig i handlingar.
För stöd för din tro, sök upp en församling som du har förtroende för, likt du söker upp en affär med näringsrik mat eller en välutrustad träningslokal.
För bikt och andlig styrka, sök upp en pålitlig biktfader likt du letar upp en påläst dietist eller en erfaren personlig tränare.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Passionsöndagen: Det Nya Förbundets försonare.
Läsningar: 4 Mos 21:4-9; 1 Joh 1:8-2:2; Joh 3:11-16(21).
0 kommentarer