Det yppersta budet

Det yppersta budet

Vem har inte hört: Om jag hade pengar så skulle livet bli så mycket bättre, så mycket enklare och så mycket roligare? Som om att en guldkant på tillvaron skulle överglänsa allt och förbättra det mesta. Blir emellertid livet verkligen bättre? Lättare? Eller försöker vi bara undslippa ansvar för den situation vi befinner oss i, likt en emotionell nödutgång ut i det materiella? En välbemedlad dam lär ha sagt: Det känns bättre att gråta i en Porsche än i en Volkswagen. Möjligen provgrät hon i respektive bil, men blev hennes sorg verkligen lättare att bära i ett Porsche-säte? Om man nu skall ta henne på orden.

Lyxens sötma skall inte underskattas, men man bör fråga sig om den är en skatt i sig. Kan man köpa andlig styrka för pengar? Mod? Mognad och omdöme? Vishet och sann kärlek? Fråga Salomo (2 Krön 1:7-12). Den lättsinnige kontrar med: Ja, ja, så är det kanske men bara jag får mer pengar så kan jag slappna av och ägna mig åt allt det där med andlig utveckling och Bibelstudier och vad det nu är som är viktigt.

Bibelstudierna skulle sedermera inskärpa att vi måste välja mellan Gud eller mammon: “Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” [Matt 6:24] Det vill säga vi behöver akta oss för det materiella och ateistiska träsk som avgudadyrkan av pengar och lyx innebär och vända det ryggen.

Aposteln Johannes varnar oss att inte låta oss förföras med: “Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt”. [1 Joh 2:15-17]

Med “världen” avses Skapelsen efter syndafallet, under konstanta härjningar av den gamle ormen. Flugornas herre är inte dummare än att vederbörande spyr guld och gröna skogar över världen i ständiga försök att förföra och snärja Människan vid densamma. Lyxens sköna händer smeker oss sakta och sensuellt upp mot halsen för att sedan koppla ett strypgrepp. Sedan är det kanske vi som börjar spy. Filmentusiaster minns måhända scenförändringen i Stanley Kubricks The Shiningnär Jack Torrence går in i rum 237.

Typiskt kristna glädjedödare att förneka allt världens goda, säger kanske en förnekare av kristen tro. Då kanske man kan påminna om att Kristi Jesu första mirakel var att göra vatten till vin (Joh 2:1-11). Men viktigare, Gud såg att Skapelsen var av godo och satte Människan att förvalta den (1 Mos 1-2). Därefter gick det djupt illa av ondo genom syndafallet och det som finns kvar, alltså världen, är inte längre av godo. Livets sanna goda har förskingrats.

Att hänge sig åt världen efter syndafallet blir att insupa dolda, vanebildande orenligheter som korrumperar oss inifrån istället för att vi undfår ren näring från Guds källa. Det ursprungligt goda trängs därmed bort och vi blir som sjuka i en virvelvind av synd. Man kan jämföra med det goda i att spara på användbara saker eller pengar för framtida bruk som istället förvrids i en neurotisk samlarmani respektive kall girighet, vilka man för all del kan försöka sminka över med en bra-att-ha-attityd eller glittrande välgörenhetsgalor.

Genom denna övergång från det goda och sunda till det förvanskade och förföriska förblindas vi, kröks inåt och förlorar siktet på Guds rike. “Kom sedan och följ mig” [Mark 10:21] säger Vår Herre efter uppmaningen att släppa taget om det världsliga, eller snarare att göra oss fria från världens grepp om oss, för att sedan fästa blicken på Honom. Genom att följa Kristus Jesus öppnas vägen tillbaka till Gud.

Svårigheten för den rike att komma in i Guds rike ligger i att vederbörande är fäst, eller snarare fjättrad, vid sina rikedomar. Detta kan jämföras med den kroniskt svartsjuka, som av rädsla för att bli lämnad ängsligt vill äga sin älskling och därmed avviker från kärleken i sig. Lika litet som man kan äga kärlek, lika svårt är det att finna Gud när man stirrar sig blind på guld och prylar. Vår Herre ger oss dock hopp i denna svåra, mänskliga låsning vid det världsliga med ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.” [Mark 10:27] Gud söker oss och löser oss från våra världsliga bojor, när vi tar emot Kristus Jesus som vår Frälsare.

Vilket är då det yppersta, det viktigaste budet?

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” [Matt 22:37-40]

Hela lagen och profeterna, säger Vår Herre. Det borde varje läsare av Gamla testamentet komma ihåg; inte bara under Bibelstudierna utan varje dag.

Det torde varje kristen leva efter var dag.

Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Nittonde Söndagen i Treenighetstiden/efter Pingst: Vägen till Guds rike – Det yppersta budet.
Läsningar: 2 Krön 1:7-12; 1 Joh 2:15-17; Mark 10:17-27

Föregående
Frigörelse

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

error

Önskar du att fler får läsa detta?