Vem skulle kunna tänka sig att skada ett barn? Varför tillåter vi att så många barn kuvas? Frågan kan tyckas obefogad eller avfärdas med att det var värre förr, som på hemske Herodes tid (Matt. 2:16). Trots att barnövergrepp är otänkbart för alla sunda sinnen, är dylika gärningar mer populära än de flesta törs föreställa sig. De som tvivlar kan ta del av statistik, utredningar och domar gällande till exempel försvinnanden, våldsbrott och otillbörliga adoptioner. Till skillnad från illgärningar på Herodes tid föreligger numera en industriell nedmalning av menlösa (oskyldiga) barn.
Världslig makt har alltid strävat efter att behärska barn. Att barn kuvas är inte ett problem för den världsliga makten, utan utgör en eftertraktat metod. Sargade barn blir osjälvständiga, lättstyrda vuxna. Då barn utgör framtiden är den världsliga makten besatt av att göra barnen till sin egendom via emotionell indoktrinering, kemisk införsel, institutionell preparering och maskinell tankestyrning.
Ensamhet och förvirring accelereras genom splittrade och förstörda familjer. Vidare upprättas en mer allmän försummelse, genom att så många föräldrar som möjligt slås i skuldbojor och drivs ut i lönearbete, vilket leder till övergivenhet och en känsla av utsatthet hos barn. Således uppstår offermentalitet och narcism, följda av haveriet av det egna ansvaret. För den världsliga makten är barn handelsvaror, brukseffekter och boskap.
Ondskan besväras inte bara av barns potential till att växa upp till kloka kritiker eller dådkraftiga hjältar, som sedermera stör eller störtar totalitära system, utan även att barn med sina klara blickar och nyfikna sinnelag kan vara grannsynta sanningssägare i sig själva; såsom barnen i H. C. Andersens ”Kejsarens nya kläder”. Således föranstaltas om kollektiv fördumning och förtvivlan, förklädda till undervisning och omsorg.
Kristus Jesus är mycket tydlig gällande vad dessa monster och världens hantlangare förtjänar: ”För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.” [Luk. 17:2]
Idag firar vi Epifanía, varav den första inföll i skuggan av småbarnamassmördaren Herodes. Epifanía, som betyder uppenbarelse, är en av kristenhetens största högtider som ursprungligen firade Vår Herres Dop, men som på senare århundraden i västkyrkan har övergått till att fira Manifestationen av Kristus Jesus inför hedningarna, vilka representeras av de tre vise männen. Därmed är Epifanía även evangelisationens högtid.
Epifanía, eller Trettondedag jul, kan något förenklat skrivas vara den andra juldagen, fast större. Inkarnationen firas på Kristi Jesu födelsedag, medan Manifestationen (eller Teofanía, det vill säga Gudsuppenbarelsen), alltså att Jesusbarnet är Kristus Jesus som del av Den Heliga Treenigheten, firas på Epifanía. I avkristnade länder har denna stora högtid i princip fallit i glömska.
Man kan se (de tre vise männens) frambärande av gåvor som en metafor för de andliga gåvor och de uppoffringar som vi människor frambär inför Gud (Jes 60:5-6; Matt. 2:11). Kristenheten är för hela mänskligheten, om människor så önskar, genom Evangelium (Ef. 3:6). Delaktigheten avgöres av den egna trosövertygelsen och vem som helst kan ansluta (Joh. 8:12). De som missvisande anklagar kristenheten för att vara exkluderande, etnocentrisk eller fördömande borde nog börja med att läsa Evangelia (jmf. 2 Kor 4:3-6).
De tre vise männen fick erfara Manifestationen av det Gudomliga hos Honom som till synes var blott ett barn. Med en motsvarande, mellanmänsklig respekt skall vi närma oss varje barn såsom en gåva av Gud. Barn står under de mognamänniskornasbeskydd. Lyss till kallet!
Bistå även med att så den sunda skepticismens sådd hos var barn, så att alla barn kan sätta allt i medveten fråga, lära sig att förstå världen respektive Gud, samt därmed kan bygga upp en integer karaktär. Därtill skall vi ösa våra andliga gåvor, våra uppoffringar samt inte minst vår kärlek över barnen. Minns inte minst att barns bästa beskydd mot ondskan kommer genom Dopet.
Glad Trettondag!
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Epifanía: De tre vise männen.
Läsningar: Jes. 60:1-6; Ef. 3:1-12; Matt. 2:1-12.
