Gud har givit oss livet, till kropp och ande, samt möjligheten att föra livet vidare i generationer. Livet som gåva. Såsom vi är skapta som gåva. Barn som gåvor. Till vägledning hur att leva livet har vi profeterna, Nya Testamentet och kyrkofäderna. Inspiration får vi från helgonen. Kristus Jesus utgör den yttersta Nådegåvan för hela mänskligheten; för att hela mänskligheten. Trots allt detta blir det inte alltid som vi önskar.
Gud har över årtusenden givit mänskligheten upprepade chanser att återfinna Hans väg (Jer 7:25-26). Vad är det som medför vår nedslående tendens till att upprepade gånger försumma givna chanser? Det förhärdade hjärtan (Jer 7:24). Förhärdelsen är till följd av vår otrohet och förlust av sanningen (Hebr 7-19). Därmed blir vi ensamma, rädda och lätt förledda (minns Mark 13:5), varpå vi blir förhärdade i våra hjärtan.
Vi behöver således hjälpa varandra med sanningen. I en tid då för mycket av verkligheten gestaltas för de flesta genom massmedias grumliga skräcklinser, är det svårt att inte låta sig manipuleras till att anamma sådant som ett vanligt, klarsynt bondförnuft skulle ha genomskådat direkt.
Vi bör söka oss till samtal med observanta och omdömesgilla människor i vår närhet, istället för att lägga ut vår verklighetsuppfattning på entreprenad hos centraliserade organisationer som av allt att döma inte har mänsklighetens välbefinnande eller den kristallklara sanningen som främsta mål. De lyhörda och skarpsinniga har å andra sidan möjligen märkt hur massmediala tonlägen och bildsättningar har förändrats det senaste året.
Tillrättavisning tycks vara synonymt med verbalt övergrepp hos somliga, trots att viljan att visa någon till rätta torde vara ett försök till godartad vägledning. För all del har en modern, elakartad mutant ur tillrättavisningens välvilja tagit formen av uppläxning, där bland andra ett slags faktakontrollanter förstärker etablerade påståenden och avfärdar all saklig kritik eller sund skepticism som dum eller lögnaktig. Personangreppen är pinsamt frekventa i dessa sammanhang.
Vidare glömmer man, eller låtsas glömma, att termen faktum beskriver någonting som har ägt rum, eller som är gjort, inte vad som är (det vill säga sanningen). Hur i hela friden skall man kunna föra en saklig och balanserad debatt i ett sådant massmedialt konfliktfält?
Istället för ett slags gemensam strävan efter den bästa beskrivningen av verkligheten, som underlag för kloka, allmännyttiga beslut, får vi en av ideologi underminerad maktkamp och skendebatt. Sanningen verkar vara mindre viktig. Hur långt är sedan steget till en skendemokrati? Envälde?
Att artigt upplysa någon om en anad brist, missuppfattning eller ett felsteg, medger att densamme, under vänliga former, blir medveten om detta och därmed kan korrigera den kurs som har kommit att innebära en oönskad glidning från målet (jmf. synd). Man blir därmed visad till rättning.
Med en medveten ansträngning erbjuder vår tid goda chanser till att revidera tidigare etablerad information. Vi bör sedan pröva våra kunskapsfynd tillsammans i sakliga diskussioner. Även vårt förnuft är en gåva från Gud. Låt oss spinna våra insiktsfulla rättesnören gemensamt med trådar av sanning, verklighetsförankring och förnuft. De kan därefter knytas fast i rättfärdighetens dragkrok.
Försumma inte denna chans; i synnerhet inte om du önskar ett rättfärdigt och värdigt samhälle, om inte annat för dina barn.
Guds bud är inte till för att hämma människan, utan för att skydda och främja det goda hos henne, med frihet under ansvar. Gud önskar efterlevnad framför paragrafrytteri (Jer 7:21-23). Risken för avfall genom syndens tillfälliga lockelse föreligger dagligen och bör därför beaktas dagligen, varför vi behöver uppmuntra och tillrättavisa varandra oftare än vi förstår (Hebr 3:12-14).
Genom otro riskerar vi bortvändhet och att falla ifrån Vägen tillbaka Gud – det vill säga även försumma Nådegåvan Kristus Jesus (Hebr 3:19). Låt Guds bud visa oss till rätta och räds inte att tillrättavisa din nästa som håller på att gå vilse eller falla ifrån.
Försumma inte Guds chanser.
Försumma inte dig själv.
Försumma inte din nästa.
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Elfte Söndagen i Treenighetstiden/efter Pingst: Försummade chanser – Jesu sorg över Jerusalem.
Jer 7:23-28; Hebr 3:7-19; Luk 4:23-30
0 kommentarer