Kristus Jesus undervisade både apostlar och allmänna åhörare i Guds vilja. Det var ömsom beskrivande liknelser, ömsom skarpa besked och förtydligande befallningar. Den viktigaste instruktionen består: ”… Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” [Matt 22:37-40]
Hur går det då för oss med detta? Aposteln Paulus skrev i sitt andra brev till Timoteus: ”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!” [2 Tim 3:1-5]
Ovanstående är tyvärr en träffsäker beskrivning av vad som kännetecknar vår hycklande förhävelsetid, med högmodsparader istället för ödmjukhetens stilla sinnen i vänlig samvaro. Vår förbättringspotential verkar inte ha avtagit sedan Pauli varnande förebud. Även om kristna varnas för att beblanda sig med detta, för att inte andligen skadas eller riskera att moraliskt befläckas, skall vi aldrig överge de som sjunker ned i syndens tjärn. Tvärtom!
Vår Herres svar då man undrade över hur det går att nedlåta sig till att dela bord med tullindrivare var: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” [Mark 2:17] Kristenheten behöver inte bara stå upp för den kristna tron utan även ständigt påminna världen om att alla människor alltid är välkomna till Kristus Jesus och därmed Herren själv. Alla helgon har ett förflutet. Alla syndare har en framtid. Ingen människa kommer att bli tillbakavisad för den hon är.
Vår Herre visar oss till rätta och den sista befallningen var: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” [Matt 28:19-20]
I Dopet drunknar den syndfulla människan för att i rättfärdighet återuppstiga tillsammans med Kristus Jesus, och krismeras i gemenskap med Den Helige Ande, genom Faderns ära. Denna andliga pånyttfödelse är det första, levande steget till Faderns Himmelrike, ledsagad av Kristus Jesus och under vägledning av Den Helige Ande (jmf. Matt 3:16 och Ef 4:4-6).
Genom Dopets sakrament och krismeringen omformas vi och föres till Den Heliga Trefaldighet: Gud Fader Allsmäktig som har skapat oss och allt vad synligt och osynligt är. Kristus Jesus, född och icke skapad samt av samma väsen som Fadern, visar oss Vägen tillbaka till Fadern trots våra missgärningar. Den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern är till vår oupphörliga hjälp att hålla oss till Vägen, Sanningen och Livet (Joh 14:6).
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Heliga Trefaldighets dag: Gud – Fader, Son och Helig Ande.
Läsningar: 2 Mos 3:1-15; Upp 4:1-11; Matt 28:16-20.
0 kommentarer