Guds levande ord

Guds levande ord

Som man sår får man skörda. Det vi väljer att göra, eller inte göra, medför alltid konsekvenser. Gud har begåvat oss med ett intellekt och ett moraliskt system, så att vi skall kunna förstå vad som är lämpligt och välgörande för oss och våra medmänniskor. Vi har även tillerkänts den fria viljan, vilken för all del möjliggör likgiltighet och elakhet; till och med självdestruktivitet. Vi väljer.

De som sår för egen del, glider lätt ned i girigheten och avundsjukan för att sedermera halka i egennyttans leråker och bryter benen i förgängligheten. De som rakryggade sår för mänskligheten kan spira ikapp med den rika skörden och är därmed skickade till att kunna uppnå andlig mognad och Guds rike.

”Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda. Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv.” [Gal. 9:7-9; 1917]

När vi vänder oss bort från Gud, och vår andlig dimension, förlorar vi även oss själva, varpå viljestyrkan därigenom sviktar. Vi blir därmed mindre benägna till ansvar. Vi börjar istället att skylla på andras fel och brister eller olyckliga omständigheter. Andra inbillas att moraliskt förfall kan förklaras av att någon har långtråkigt, bor knapert eller inte har råd att köpa allt som utannonseras i massmedia.

Ytterligare arroganta människor som tror sig vara pålästa, smarta och moraliskt överlägsna, men som glömmer att de lästa texterna ständigt strömmar ur samma källa, samt att massmedias snarlika nyhetsuppläsare reciterar samma slags texter ur samma källa. 

Således dricker allt fler ur samma, oklara brunn, låter sig berusas av högmod i sin själsliga ensamhet och tror sig veta bäst om allt och framför allt om andra och vad andra behöver. Man tycks däremot inte bekymra sig över källans ursprung. Istället för mänskligt omdöme framträder ett slags centraliserat insektsintellekt, såsom i ett stekelsamhälle.

Det naturliga, alltså skapelseordningen, har av massmedia förvridits till en förfelad nidbild. Vi inser inte att vi därmed har blivit lika vilseledda som församlingen i Korinth, som ”…accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet” [2 Kor. 11:20]

Sant moraliskt omdöme har alltid en inneboende objektiv, empirisk analys. Därav det mänskliga intellektet, som i sin tur behöver ett rikt språk. Utan ordförståelse och grammatik, inga begripliga tankar som kan beskriva verkligheten. Utan klara tankar, ingen fungerande fri vilja.

Utan fri vilja och ansvar blir vi likt materialistiska robotar – omprogrammeringsbara, om-mänskliga/trans-humana och därmed definitionsmässigt omänskliga. Gissa vem som kastar sig över omprogrammeringskontrollbordet? Måhända samma väsen som skriver texterna för dem som tror sig vara pålästa och kunniga?

Genom bedrägligheter och list försöker flugornas herre göra sig till fjärilarnas furste, i försök till att imitera Guds rike (2 Kor. 11:14-15). Ondskans följare predikar emellertid inte Kristi Jesu Evangelium utan följer mörkrets ande i olika sjok av förrädiska förklädnader (2 Kor. 11:3-4).

Varningstecken gällande att vi har att göra med falska profeter är att de avviker från Guds levande ord (Kristus Jesus), den apostoliska tron, samt skulle kunna vara att de begär ersättning, det vill säga har prästämbetet som ett lönearbete (2 Kor. 11:7-13). De falska profeterna kännetecknas även av påståendet att det finns andra vägar till Guds rike än genom Kristus Jesus (Joh. 14:6).

Hjärnan tänker, sorterar, prioriterar och samordnar, medan sann förståelse går genom hjärtat (jmf. Jes. 55:8-10). Där råder även tilliten till Gud. Ondskan kan bedra oss, distrahera oss, skrämma oss och våldta våra sinnen, men hjärtat har ett tungt försvar i Kristus Jesus som ondskan aldrig kan rå på. Där är rätt ställe att så. 

Vi kan dock av fri vilja sänka våra försvar, bränna skörden och släppa in demoniska, manipulativa krafter över våra själsliga åkerlandskap, samt till och med bespruta vårt inre. Därav varningarna för falska profeter (Matt. 24:4-13). Vi bör därför alltid pröva varje ande (Joh. 4:1-6) samt vara mycket, mycket försiktiga med allt sådant som kan skada eller förgifta våra hjärtan.

Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Sexagésima: Guds levande ord.
Läsningar: Jes. 55:6-11; 2 Kor. 11:19-31; Luk. 8:4-15.

error

Önskar du att fler får läsa detta?