Kristus är uppstånden! Den yttersta Nådegåvan är därmed till oss given; ett återkommande erbjudande om att sammanfläta våra liv med den levande Herren, som ständigt välkomnar oss med frid och Frälsning.
Med denna jubelglädje för hela mänskligheten följer ett tillhörande stråk av ansvar, ty detta är en Nådegåva att alltid värdesätta och noga förvalta. Med Pauli ord: “Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.” [1 Kor 5:7-8]
Tankar om denna oerhörda Nådegåva kan svindla i både hårda vindar av kallt tvivel och stormande rädslor. Genom trosvissheten (jmf. Hebr. 11:1) kan vi fånga upp våra tankar och föra dem in i hoppets stilla salar. Där kan tankarna lägga sig till rätta, av den tänkande människan, och bilda en växande förståelse.
När trons mysterium är för stort för att överblicka, för att begripa, vägleder hoppet oss till Sanningen, till den fasta tron. Genom Vägledning av trons tillförsikt kan tankarna bilda en nyckel till Sanningen som leder oss till Livet (jmf. Joh 14:6).
De som förlitar sig på det materialistiska och känslan, att det skall kännas bra, rätt och härligt, stannar i svindeln, likt ett löv för vinden. De uppfattar sig gärna som bombsäkra, men förstår inte att deras illusoriska bunker av bekväma konstruktioner är likt en kuliss. Sedan kommer verkligheten och blåser omkull den.
Vi skall ta intryck av känslor, men bör inte dra slutsatser av dem. Känslor sitter i köttet; låt dem inte ta över anden. Läs Matteus 26:41.
Job förstod att känsla alena saknar bemyndigande. I sitt hudflängda elände gav han inte upp hoppet eller trosvissheten när han svarade Bildad “Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.” [Job 19:25]
I sin svåra prövotid längtade Job efter att äntligen få möta den levande Guden, inte som en desperat flykt undan smärta och motgång, utan en genuin längtan till ett fullbordat möte, likt Vår Herres fullbordande (Job 26-27).
Genom Kristi Jesu Uppståndelse förtydligades Det Nya Förbundet. Vägen tillbaka till Gud återöppnades av Kristus Jesus. Men sedan, då? För att kunna återbeträda vägen tillbaka till Gud behöver vi göra oss fria, både från den gamle ormens nedbrytande snaror och från de delar av oss som sitter fast i det gamla förbundet. Det är lika svårt som att göra sig av med andra livslögner, men det är nödvändigt; eller snarare: det är värt det! Mödan ger möjligheten. Läs Matteus 26:41 igen.
Till vår själsliga läkedom och vårt andliga beskydd har vi Kyrkan, alltså den av Kristus Jesus instiftade gemenskapen. Den deltagande gemenskapen i Kristus Jesus. Job visade (Job 19:23-27) och Kristus Jesus visar att livet enligt Guds vilja är målet och Vägen. De som hindrar kristna från att hålla gemenskap och deltagande i Eukaristin, går allt utom Guds ärenden och underminerar människors skydd mot splittring och ondskans inflytande.
All världens kyrkor är att betrakta som rehabiliteringssjukhus i ständig beredskap. Om än att många samfund har svikit detta uppdrag, för att istället hämta sina ideal från Judas Iskariot (behaga världslig makt och ideologi mot silverpenningar), finns det fortfarande fungerande hjälp att få i de ansvarstagande församlingar som erbjuder möjligheten till mänsklig förändring och sann bättring.
Även en liten klar låga lyser upp i mörkret, så om vi inte kan komma till ett Nattvardsbord för en tid, kan vi istället ta fasta på: “För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” [Matt 18:20]
Vid förhinder att nå Eukaristin, samlas som familj och håll gemensamt Kristi Jesu Uppståndelses i åminnelse, likt en ständigt brinnande välsignelseljuslåga, och låt den lysa klart för alla människor. Läs bland annat Första Korintierbrevet 16:13-14.
Var inte rädda!
Kristus är uppstånden! Sannerligen uppstånden!
Låt oss jublande fira Herrens Uppståndelsehögtid!
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Påskdagen: Herrens uppståndelse.
Läsningar: Job 19:23-27; 1 Kor 5:6-8; Joh 20:1-9.
