Kristus är uppstånden!

Kristus är uppstånden! Ja, sannerligen uppstånden!

Så jublade förmodligen inte Maria Magdalena på Herrens Uppståndelsedag när hon omtumlad rusade ut från graven (Joh 20:2). Hennes förundran över Mysteriet var nog lika stor som vår. Vad hade hänt? Hur var det ens möjligt?

Tankarna om Uppståndelsen svindlar än i vår tid. Går den ens att begripa? Vår tro kan fånga upp dessa flyende tankar och föra in dem i hoppfullhetens stilla salar. Där kan tankarna finna sig till rätta, genom kunskap och reflektion, och därmed bilda en växande förståelse. Röriga, flyktiga känslor blir till beständiga, kristallina tankar som tål både kalla vågor av tvivel och stormiga rädslor.

De som förlitar sig på känslor alena, att det skall kännas bra och rätt, stannar i svindeln och villfarelserna. De uppfattar gärna sig själva som bombsäkra utifrån sina känslor, men förstår inte att deras tankebunkrar av bekväma, onyanserade konstruktioner utgörs av tunna kulisser. Sedan kommer verkligheten och blåser omkull det hela.

Job förstod att känslor alena saknar bemyndigande. I sitt hudflängda elände gav han inte upp hoppet eller trosvissheten när han svarade Bildad “Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.” [Job 19:25]

I sin svåra prövotid längtade Job efter att äntligen få möta Gud. Inte som en desperat verklighetsflykt undan smärta och motgång, utan en genuin längtan till ett fullbordat möte (Job 26-27). Vissheten om att man gör rätt skiljer sig från känslan av att man gör rätt. Moralens principiella byggstenar skiljer sig från vindflöjelns känslokarusell.

Genom Kristi Jesu Uppståndelse förtydligades Försoningen, Nåden och Det Nya Förbundet. Vägen tillbaka till Gud återöppnades av Kristus Jesus. Men sedan, då? Paulus skrev i sitt första brev till församlingen i Korinth “Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat” [1 Kor 5:7]

För att kunna återbeträda vägen tillbaka till Gud behöver vi göra oss fria både från den gamle ormens gift och försåt samt från de delar av oss själva som sitter fast i det gamla förbundet och det världsliga.

Denna sanna frigörelse är lika svår som att göra sig av med andra livslögner och dåliga vanor, men det är nödvändigt för ett värdigt, rättfärdigt liv; dessutom är det oändligt värt mödan. Bli således det goda föredömet, inför Gud, genom Kristus Jesus och med hjälp av Den Helige Ande!

Var inte rädda.

Kristus är uppstånden!

Låt oss jublande fira Herrens Uppståndelsehögtid!

Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Påskdagen: Herrens uppståndelse.
Läsningar: Job 19:23-27; 1 Kor 5:6-8; Joh 20:1-9.