Fastetiden erbjuder oss möjligheter till att fördjupa vår tro, uppnå en ökad andlig mognad samt finna ett förbättrat förvaltarskap av våra nådegåvor. Lika litet som man blir starkare av att sitta och titta på sin telefon i träningslokalen, istället för att faktiskt träna, lika litet mognar vi om vi går igenom fastetiden med blott förändrade matvanor. Framsteg kräver uppoffring och beslutsamhet.
Girighet och frosseri vilseleder oss bort från Gud, medan måttfullheten är en väg tillbaka. Den vilar på en förståelse för att det världsliga aldrig kommer att vara tillräckligt för våra behov. Aldrig. Det är därför människor i sin andliga desperation kan halka in i lyxfällan, fly in i fantasivärldar eller äta och supa ihjäl sig.
Självfallet skall vi hjälpa de som hungrar, men lidandet är inte mindre hos de som har drabbats av överflödets metabola syndrom, vilket också medför att det mänskliga spårar ur. I Pauli brev till församlingen i Filippi framgår det hur girigbukars frosseri leder till otro (Fil 3:19).
Girighet kan gestalta sig i att hamstra upp sådant som ligger bortom behoven (2 Mos 16:20), medan måttfullhet utgörs av att ligga i linje med behoven (2 Mos 16:18). Genom att lära oss hur vi bör avhålla oss från den världsliga materialismen stärker vi vår måttfullhet och lär oss var gränsen går för när någonting lockande kan bli en fixering eller när en frestelse förklär sig i behovets skenbara naturlighet.
Materiella institutioner vill binda oss till det världsliga med begärens bojor och passiviserande bidrag. Vägen ut ur detta snåriga hälerihelvete är genom en själsfrämjande självbehärskning, och självförsörjning, samt att förstå att ett förvaltarskap är att föredra framför vad som påstås vara gåvor, men som är försedda med girighetens hullingar.
Hellre utsäde från Gud att förvalta, odla och förmedla, än att göra sig beroende av näringsfattigt, förgängligt mjöl från ohyggliga kvarnar som även vill mala ned själva mänskligheten (jmf. 2 Kor 9:6-15).
Kristus Jesus utgör inte bara vårt dagliga bröd (Matt 6:11), såsom manna från Himlen (jmf. 2 Mos 16:4-5), utan är själva Livets bröd (Joh 6:35). Av Honom, med Honom och i Honom kan vi återförenas med Gud; därmed: ”Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.” [Joh 6:27]
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Midfastosöndagen: Livets bröd – Det stora brödundret.
Läsningar: 2 Mos 16:2(11-18)21; 2 Kor 9:8-10; Joh 6:24-40.
0 kommentarer