Den Stora Fastan hjälper oss att förstå vad som är viktigt för oss människor. Den är inte en tävling i asketism eller avståndstagande. Den är ett kall till deltagande. Fastan hjälper oss att förstå vikten av Livets Bröd, bön och att se till vår nästa. Fastan är inte en tillfällig diet, utan en uppmaning till en rejäl livsstilsförändring; en sund förskjutning från det köttsliga till det själsliga. Det är inte kroppen som skall svältas ut, utan själen som skall få näring bland annat genom att skala av störande överflöd och avstå köttsliga distraktioner.”
Måttfullhetens dygd återfinns i Midfastosöndagens gammaltestamentliga läsning “Men när de mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.” [2 Mos 16:18]. Att själv kunna samla det som man behöver så att det räcker men inte svämmar över. Det är någonting annat än att rulla in i en stormarknad fullastad med frestelser att fylla i stora kundvagnar.
Tomma livsmedelshyllor skrämmer oss. Tomma kyrkbänkar möts måhända med en axelryckning. Medmänniskor med munskydd får oss att förundras, kanske till och med att rygga tillbaka, men människor bortkopplade från sin omgivning på grund av hörlurar och bundenhet till skärmar och mobiltelefoner kan komma undan som normala, trots att denna dryga avskärmning och introversion är djupt onaturlig, för att inte skriva omänsklig. Vi nedlåter oss till att ignorera vår omgivning och väljer bort vår nästa till förmån för fluffiga filterbubblor. Bara ett spädbarn kan finna mänsklig värdighet i en sådan inkrökt tillvaro. Likt ett omoget barn kan vi inte hantera den stora världen utan flyr in i egna, välbekanta livsvillkor, såsom en hjälm av dagdrömmar.
Då är det bättre att hämta stärkande kraft och finna verklig mänsklig mognad. Fastan är en möjlighet, genom Kristus Jesus, till att återupprätta kontakten med Gud samt vår nästa. När så sker inser vi vår sanna belägenhet och styrka. Vi mognar. Vi blir vuxna och myndiga. En livgivande väg att vandra genom Fastetiden är Bönens väg. I Herrens bön ber vi “vårt dagliga bröd giv oss idag.” [Matt 6:11] Vårt dagliga bröd är inte livsmedel från bagaren utan himmelsk näring från ovan. Gud vet vad vi behöver och när vi ber så kommer det: “Guds bröd är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.” [Joh 6:33] Det är Gud själv som nedkommer till oss. Ty “Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.” [Joh 6:35]
Bönesvaret kanske inte alltid kommer i den form som vi föreställde oss eller önskade. Det är som ett slags omvänt förhållande till när vi på restaurang beställer mat utifrån bilder i en meny. När måltiden väl kommer ut på bordet, eller ur hembeställningspåsen, ser den sällan ut som drömmåltiden på bilden. Möjligen smakar den inte ens som vi trodde eller hoppades. En sådan besvikelse får du inte från Gud. Herren ger oss inte sällan det omvända efter att vi har bett om någonting som ändå kommer att falla ifrån oss. Vi får istället någonting beständigt. “Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.” [Joh 6:27] Gud ger oss vad vi behöver, vilket inte alltid sammanfaller med vad vi vill ha. Vi tror oss vilja ha världsliga trevligheter och framgångar, men vi behöver frälsning.
Om än att Herren ger, både gåvor och nåd i överflöd, så betyder detta inte att vi skall passivt sitta och gapa och invänta att stekta sparvar flyger i munnen på oss. “Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt. Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.” [2 Kor 9:8-10]
Så sök att vara en ordentlig och generös såningsman, som tar emot och förvaltar för att sedan sprida Guds ord och gåvor. Vi har alla begåvats av Gud. Vi har alla någonting unikt mänskligt från Gud att förmedla till vår nästa.
Om du inte kan finna någonting konkret att dela med dig av; dela med dig genom förböner och be för dina medmänniskor och för Herrens förbarmande över oss människor.
Om du inte har möjlighet att komma till Den Heliga Mässan och Nattvardsbordet; bilda istället en bibelstudiegrupp med dina nästa och starta en förbönekedja.
Om du är förhindrad att vara med din nästa; förena er i bön.
Be för att Livets bröd skall komma till oss.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Midfastosöndagen: Livets bröd – Det stora brödundret.
2 Mos 16:2(11-18)21; 2 Kor 9:8-10; Joh 6:24-40.
0 kommentarer