När börjar livet? Sök svar hos Moses, Jeremia, evangelisten Johannes respektive Förelöparen Johannes samt inte minst Gudabärerskan Maria (Theotokos). Livet har varit med oss sedan skapelsens början (kreationen) och tog ett Frälsningssprång för mänskligheten i och med inkarnationen. I likhet med alla relationer till Gud, vilade inkarnationen på den fria viljan. Gud sprängde inte in i världen, utan det var genom Gudabärerskan Marias fria vilja som Han klev in (Luk. 1:38). Gudabärerskan Maria öppnade därmed den Gudomliga kontaktpassage som Eva stängde (1 Mos. 3).
När de två välsignade mödrarna Elisabeth och Gudabärerskan Maria möttes, var Kristus Jesus inkarnerad och Hans Förelöpare Johannes förnam Hans närvaro (Luk. 1:41-45). Kristi Jesu kropp var vid denna tid ännu inte fullt utformad, men den Gudomliga och den mänskliga närvaron inom Gudabärerskan Marias livmoder var till fullo (jmf. Jer. 1:5 resp. Luk. 1:15).
Det mänskliga livet skapades och började i begynnelsen (1 Mos. 1; Joh 1:1-4). Allt därefter är prokreation, generationsväxlingar, det vill säga en fortsatt, obruten kedja av liv från skapelsens början. Profeten Jeremia och Gudabärerskan Maria visar oss att livmodern är var liv utformas (omformas), men själva livet har redan börjat sedan begynnelsen.
Gameterna, ägg och spermie, är inte två döda ting som slungas mot varandra i en alkemisk knall, där plötsligt ett liv uppstår ur död materia. Livet är redan där, sedan skapelsens början, i de två avpassade, förenade, högst levande könscellerna och när dessa sammanblandas till fortsatt liv, anträder en av Gud skapad andevarelse i mänsklig form: ett barn (vilket betyder någon som modern bär).
Hårdhjärtade politruker, korrumperade barnhandlare och inte minst den industri som handlar med fosterdelar besväras av livets obrutna kedja och menar istället att en avslutad graviditet skulle kunna jämställas med ett mindre rutiningrepp och att livet ändå inte har börjat. De som inte går på dessa lögner får även höra anförandet att det rör sig om blott kvinnans kropp, trots att den havande kvinnan bär på någon annans kropp inom sig. Att upphäva ett havandeskap är att egenmäktigt bryta livets kedja och som att släppa sitt barn över ett stup.
Det var dock inte så bevänt med självbestämmandeidealen gällande den egna kroppen under de senaste åren, då (oftast samma) korrupta politruker och ideologiskt enögda debattörer menade att kroppslig och medicinsk integritet är underordnade föreställningen om att en experimentell massbehandling med injektioner, med okända innehåll, skulle vara till nytta för tredje part. Vad hände då med ”min kropp, mitt val”?
Apropå övergrepp, om man till skillnad från Gudabärerskan Maria inte har samtyckt till att bli gravid kan detta göras ogjort lika litet som ett brutet ben eller brustna kärl; eller för all del en forcerad injektion. Mycket kan läka och med omfattande hjälp kan försoning vara en väg framåt, om än att man inte skall ta lätt på de fruktansvärda mentala svårigheterna efter ett trauma.
Jeremia var ingen åklagarmyndighet utan profet. Han beskrev verkligheten och Guds vilja. Vi väljer om vi vill leva i enlighet med Guds vilja, eller om vi istället vill göra som vi vill. Vi skall dock ständigt hålla i minnet att våra handlingar alltid medför konsekvenser, samt att det vi önskar vore en liten obetydlighet ändå är en inlänkaddelav någonting större i Guds vilja och plan. Även ett mindre snedsteg kan leda till ett stort avfall. En avslutad graviditet är till exempel inte en lösning på en våldtäkt, utan en fortsättning på en tragedi med dödlig utgång.
Återigen, det är alltid upp till var och en att handla enligt sin fria vilja. Att leka med livet är emellertid som att leka med urelden, vilken är hetare än det mänskliga sinnet kan begripa. Att inte försöka förstå innebörden och det oerhörda med livets ständigt pågående budkavle och sublima gnistbildningar, är en nonchalans jämförlig med att låta en bångstyrig illbatting härja in i ett fyrverkerilager med en tändare. Därmed inte skrivet att det inte är härligt och upplyftande att avlossa fyrverkerier, men pjäserna skall riktas åt rätt håll.
Vi är alla länkar i livets obrutna kedja, som rullar fram eller brister genom våra handlingar. Gudabärerskan Maria visar alla människor Livets väg och ett liv i enlighet med Guds vilja. Hon visar oss att när vår fria vilja sammanfaller med Guds vilja, uppstår en ojämförlig magnificens och en fullständig meningsfullhet (Luk. 1:46-55). Gudabärerskan Marias efterdöme och gåva till mänskligheten kan inte överskattas. Vi bör hålla henne i sinnet när vi gör våra livsval.
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Fjärde Söndagen i Adventstiden: Herrens mor Maria.
Läsningar: Jes 7:10-14; Rom 1:1-7; Luk 1:39-56.
