Pingstdagen: Den Helige Andens ankomst.

Kristus Jesus ger oss sin frid och uppmanar oss att inte oroa oss eller att tappa modet. Så misströsta inte! Vi är för all del varnade att vägen i jordelivet kommer att vara svår, “men den som håller ut till slutet ska bli frälst.” [Matt 24:13] Till vår undsättning har vi ständigt Den Helige Ande.

Den judiska föregångspingsten firade bland annat åminnelsen av mottagandet av lagen vid Sinai-berget (3 Mos 26:46). Den kristna Pingsten firar födelsen av Kristi Kyrka och Den Helige Andens ankomst (Apg 2:2-3). Sammankopplingen anses, bland andra av Teofylakt av Ohrid, påvisa att Den Helige Anden är Lag-givaren vid både Sinai-berget och för Det Nya Förbundet.

Vid den första Pingsten utgöts Guds Ande över allt kött (Apg 2:16-17). ”Alla uppfylldes av Den Helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.” [Apg 2:4-6] Detta var emellertid inget teodeliskt rabbel-babbel.

Alla hör Evangeliet på sitt eget modersmål om man väljer att ta emot det; det vill säga Den Helige Ande hjälper människor att förstå Evangelium, även i vår förhärdade tid, trots att Skriften är kontextuellt förankrad i en väsensskild miljö för två tusen år sedan. Vi behöver emellertid vilja leva enligt Evangeliet.

Gudsbortvändheten i Babel kom att innebära en åtgärd av åthutning och åtskillnad för att undvika en mänsklig marsch in i totalt fördärv (1 Mos 11:1-9). Av detta verkar vi inte ha lärt oss tillräckligt. Vi fortsätter att centralisera och därmed korrumpera. Är det vår bortvändhet från Gud som försvårar vårt hjälpsökande?

Dånet av den moderna tidens maskiner försöker överrösta Det Glada Budskapet. Flimret från förföriska skärmar försöker förmå oss att sluta läsa Den Heliga Skriften. Pingsten är en Gudomlig gåva av möjlig samhörighet och serverad samförståelse, samt kommer med budskapet att det alltid finns Gudomlig hjälp att tillgå.

Vårt moderna högmod, eller pride, inbillar oss att vi vet vad som är bäst för oss själva och att vi inte bara kan göra vad vi vill – vi påstås ha en rättighet att göra som vi vill. Detta högmod vilseleder oss bort från varandra och den hjälp som finns, samt vi inbillas vidare att vi inte ens behöver någon hjälp.

Det lilla barnet proklamerar ”kan själv!”, inte för att det redan kan allt själv utan för att barnet är fast beslutet om att lära sig hur man bör göra, efter att barnet har sett rätt sätt. Därefter infinner sig en sund värdighet i att kunna klara av livet.

Högmodiga, andligen omogna människor finner inte sin värdighet, kanske för att de aldrig blev sedda eller uppmuntrade i att bygga upp densamma. Denna brist på sinnesro leder människor bort från den inre styrkan att kunna be om hjälp; bort från att kunna erkänna att man har begått misstag eller är vilse.

Misströsta dock inte! Hjälpen finns. Alla kan gå från högmod till hjälpsökande genom att välja försoningens väg. Med hjälp av Den Helige Ande kan vi uppfatta Guds Ord, Han som tog mänsklig gestalt i Kristus Jesus för vår Frälsnings skull; samt att vi inte skall leva för oss själva utan för Honom. Därmed kan vi även förstå vår plats och vår väg i världen i samförstånd med vår nästa.

Glad Pingst!

Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Pingstdagen: Den Helige Andens ankomst.
Läsningar: Joel 3:1-5a; Apg 2:1-21; Joh 14:16-21.