Nil desperandum! Misströsta inte! En återkommande uppmaning från Vår Herre är att inte vara rädda. Den bästa boten mot rädsla är tron på Kristus Jesus, bön och att hålla ihop. Att hålla ihop sig själv och att hålla ihop med sin nästa. I en ensamhet utan Kristus Jesus blir vi frånvarande främlingar för varandra. Den som undrar hur detta kan se ut kan fara med Stockholms tunnelbana i morgontrafiken. Denna sorgliga ensamhet gör att vi misströstar, kröker oss inåt bakom telefonskärmar och hörlurar eller blir tragiskt desperata i att tilldraga oss uppmärksamhet.
Hur kan man ta sig ur en sådan ensamhet? Man söker förståelse för att man inte är ensam. Man ber om hjälp.
Ensamhet är ett plågsamt straff. När man i fängelser vill straffa en intern än hårdare så låser man in den i enrum. Man distanserar och isolerar vederbörande. Man förvägrar vederbörande det mänskliga. Då är det svårt att hålla ihop sig samt att känna hopp och kärlek. Tron eroderar. Människan i ensamhet, avskuren från den sociala dimensionen, bryts ned då vi människor behöver andra människor.
I min kliniska vardag som läkare möter jag ofta människor i kris, i ensamhet, med existentiell ångest och återkommande grubblerier. Gemensamt för närmast alla är att de säger att de trodde att det – krisen – aldrig skulle drabba dem. Kanske skulle det drabba andra, men inte dem. Så man fortsatte att arbeta för hårt, leva i konflikt eller välja bort sådant som man egentligen visste behövdes för kropp och själ. Om man för en stund bortser från högmodet i denna förvridna riskkalkyl, så är ofta ensamheten slående. Man finner även en annan gemensam nämnare: bristen på förmågan att be om hjälp.
Antingen var man inbillad att det inte fanns någon hjälp att få, eller så såg man det som ett nederlag att be om hjälp. Varför är det så svårt att be om hjälp? På massmediala skärmar flimrar förvridna ideal i dramer, dokusåpor och talangjakter om vikten av att vinna och manövrera ut konkurrenter. Kanske inte så uppbyggligt. Mycket kan sägas om massmedia, men knappast att de främjar lugn och tillit mellan människor.
Om vi återgår till högmodet, som bland annat är hjälpsökandets fiende, så står det i Första Mosebok om Babels torn och Guds ingripande för att dämpa den fallna människans tendens till högmod (1 Mos 11:1-9). Det var inte i syfte att kuva eller skrämma människan, utan att avhjälpa henne från att ta vägar med destinationer i fördärv och bortvändhet från Gud. Av detta verkar vi inte ha lärt oss för mycket. Är det vår bortvändhet från Gud som försvårar vårt hjälpsökande?
Det är dock inte så svårt att be om hjälp när man har tillit. Om man har kommit till tro. Men om man är rädd, hur skall man då våga be om hjälp? I Johannesevangeliet förklarar Vår Herre den kristna tillitens grund: ”Jag går bort, och jag kommer till er igen.” [Joh 14:28] samt ”Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.” [Joh 14:29] Tron genom uppenbarelsen föder tilliten. Vår Herre lär oss dessförinnan om Treenigheten med orden: “Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom.” [Joh 14:21] Av Johannesevangeliets fjortonde kapitel framgår det även att detta sker med hjälp av Den Helige Ande.
Idag firar vi Pingst. Vi firar Pingstundret, när Gud utgjöt sin Ande över allt kött. Därigenom uppstår ett slags återförening i köttet, med Den Helige Ande, av förståelsen för gemenskap; att vi hör samman. Som det står i Romarbrevet: ”ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.” [Rom 12:3-5]
Kristus Jesus ger oss sin frid och uppmanar oss att inte oroa oss eller att tappa modet. Så misströsta inte! Vi är varnade för att vägen kommer att bli svår, “men den som håller ut till slutet ska bli frälst.” [Matt 24:13] Det finns hjälp att få med Den Helige Ande.
Så var inte rädda utan be.
Be om hjälp.
Finn så Den Helige Andes ledning.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Pingstdagen: Den Helige Andens ankomst.
Joel 3:1-5a; Apg 2:1-2; Joh 14:16-21.
0 kommentarer