Eris utgjorde splitets gudinna i den grekiska mytologien. Eris drabbade med förskräcklig oenighet och innebar fruktansvärd strid. Eris var det verkliga upphovet till trojanska kriget. Trätosjuka Eris ingick även i entouraget kring Ares, blodbadets gud. Man kan undra vem, eller vad, som skulle uppkalla sin dotter, eller någonting annat, efter tvedräktens olycksaliga personifikation.
Eris möjliga inflytande på vår tids dövstumhet intresserar kanske bara klassicister. Dock är påtagligt många människor likt vore de döva, då de bara orkar höra vad den världsliga makten förmedlar och alla andra upprepar; samt som stumma, av sin osäkerhet på det egna tänkandet och rädsla för att säga fel, så som att experimentella injektioner kolliderar med försiktighetsprincipen.
Förnekelsen är dövstumhetens mentala motsvarighet; ett slags själens Stockholmssyndrom, instängd i skammens sköra spegelsal. Hur hjälper man någon som skäms, men som har smält samman sin skam med förtvivlad ånger samt med hätska former av stolthet och högmod, och som därigenom vägrar att lyssna på reson eller tala klarspråk?
I förstone verkar kanske en psykiatrisk insatsstyrka som ett lockande alternativ, inte minst när den drabbade menar att det är alla andra som borde skämmas. Vederbörande är dock i behov av själavård i stillhet (jmf. Mark. 7:33-35), i synnerhet när denna förvirring och missämja har en avsändare; med vår Herres ord: ”Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.” [Joh. 8:32]
En av Gud Fader Allsmäktiges största Nådegåvor är frihet, stärkt av Den Helige Ande (2 Kor. 3:17). Denna innebär både den djupt kristna fria viljan och en tillgänglighetens frihet till Herren, genom Kristus Jesus. Allt som inte innebär frihet för människan avviker från Guds väg, det vill säga: missar målet.
Den största Nådegåvan är Kristus Jesus. I Sanningen (Joh. 14:6) strömmar nådemedlet förlåtelsen och därigenom försoning. Därmed kan vi bli sant befriade, utan att vi för den sakens skull låter hemska händelser och oförskämda utsagor falla i glömska.
Vi går vidare i endräkt, medan eländen och dumheter stannar kvar. Hut går hem och ”det är förbi med de våldsamma, det är slut med hånarna.” [Jes. 29:20]
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Trettonde Söndagen i Treenighetstiden:
Befrielsen i Kristus – Den dövstumme mannen.
Läsningar: Jes. 29:17-24; 2 Kor. 3:4-18; Mark. 7:31-37.
