Skam den som ger sig! Sann skam ligger dock blott i handlingen och aldrig i straffet. Skam är bara rimlig när vi sviker våra sanna ideal, såsom vår kristna tro eller våra löften till våra nästa. Vi bör bara skämmas om vi av fri vilja avkläder oss våra ideal, såsom ett fall för frestelse. Om hoppet är vårt ideal, så finns det ingen rimlighet i att ge upp.
Om än att fastebrott skall undvikas, är det Guds lag som är avgörande (Matt. 22:37-40; Joh 15:10-17). Vi skall självfallet akta oss för att vara för hårda mot oss själva, eller att låta oss bekommas av vad andra må tycka eller tänka om våra misslyckade försök. Den med samvete vet redan allt för väl. Den utan samvete är definitionsmässigt skamlös och drabbad av ett förlamat förnuft.
Vi har att lära av Kristus Jesus. Det kristna livet innebär svåra prövningar och den kristna pilgrimsfärden i världen är värd målet. Träning ger färdighet för oss människor och Den Stora Fastan och Adventsfastan är såsom ett fyrtio dagars andligt träningsläger för stärkt självbehärskning, i tilltagande ödmjukhet, genom att ta kontroll över köttet istället för att ge efter för dess impulser.
Vi är manade att försöka efterlikna Gud, med ett liv i linje med Guds vilja genom Kristus Jesus. I detta ingår att inte falla ifrån (jmf. Matt 28:18-20). Den gamle ormen sätter emellertid upp ett slags andlig hinderbana för att få oss till att ge upp. Vi distraheras, lockas och skräms till att avfalla. Till hjälp har vi dock Den Helig Ande (Joh 14:15-18), så det finns ingen anledning till att ge upp.
Den store frestaren införde den gnostiska lögnen om att människan förtjänar och skall söka förgudning (1 Mos. 3:4-5). Denna lögn ekar möjligen än högre idag, med vår tids luciferiska tilltag, inficerande nyandligheter, scientistiska perspektiv och övertro på maskiners utväxling. Vi tror oss vara avancerade och förkromade, moderna och digitala, men samma ökenkräk ringlar alltjämt vid våra fötter för att försöka fälla oss.
Den flimrande, materialistiska samtiden är vår tids andliga öken, där impulskontroll avfärdas som förlegat och köttsliga impulser hyllas som någonting naturligt, trots att det huvudsakliga, vardagliga umgänget sker via maskiner, mellan måltider tillredda av industriellt framställd mat.
Massmedia, Hollywood och så kallade sociala media exponerar oss för hemskheter och obegripligheter som leder till successiv avtrubbning och en tilltagande uppgivenhet. Detta hämmar våra Gudagivna benägenheter till vänlighet och att vilja frigöra oss från förfallet. Tvivel ingår självfallet hos varje tänkande människa, men låt tvivlet utgöra en självreflekterande process till att förstå den kristna trosvissheten.
En underskattad frestelse i vår tid är massrörelsens frestelse. Vi lockas till en skengemenskap och tror oss få livfull mening och riktig samvaro, men blir istället till ensamma, skrämda isolat utan starka mellanmänskliga band i ett kontrollerat kollektiv. Betänk urbaniseringen via industrialiseringen som har lett till en splittrad, anonym och domesticerad tillvaro i stora städer.
Genom vår goda vilja till mellanmänsklig gemenskap och värdiga sammanhang, lockas vi, via högmodet, in i stora sociala strömningar eller hemliga klubbar. De som har kraft att stå emot propaganda och massrörelser stämplas som människor med tokiga tankar om sammansvärjningar. De som inte förstår det bedrägliga i massrörelsens locktoner bör läsa ”Råttfångaren i Hameln” (Grimm).
Döden slingrade in i världen genom synden och synden tar sig in i våra hjärtan genom vår rädsla för döden. Döden tillkom emellertid för att hindra och binda ondskan vid jorden (1 Mos 3:19). Det enda vi människor behöver vara rädda för är den andliga döden, som vi väljer genom att separera oss från Gud (1 Mos 2:16-17).
Bön är vårt bästa motgift och försvar mot den store frestaren. Fasta är att sätta sig över köttets begär. Att dela med sig av överflöd är att ta avstånd från den världsliga maktens infållning av mänskligheten i olika kategorier, såsom genom skatt och skuldsättning.
Syndafallets skyddsnät är Kristus Jesus, som återöppnar den andliga pilgrimsfärden tillbaka till Gud (Heb. 2:14-15) och så att vi kan vara en del av det Gudomliga tillståndet (1 Pet. 1:4). Våra Nådegåvor och själastyrkor är likt andligt tackjärn som kan gjutas till förödande kanoner eller uppbyggliga jordbruksdon (jmf. Jes. 2:4).
Låt Kristus Jesus vara din gjutform under Fastetiden.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Första Söndagen i Den Stora Fastan – Kampen mot frestelser.
Läsningar: 1 Mos 3:1-21; 2 Kor 6:1-10; Matt 4:1-11.
