Statsapparater vilka föraktar kristenheten, från och med romarriket till nuvarande socialismer, väcker förmodligen Guds rättmätiga vrede. Dessa statsapparaters företrädare beter sig likt brådmogna, arroganta tonåringar, eller ideologiskt nerdrogade soldater, som ger sig ut i världen berusade av härsklystnad och högmod att styra och ställa över andra.
Samtidigt förstår dessa självkrönta personager inte att världen och dess företrädare kommer att ösa frestelser och felsteg över dem. Med illa spelad förvåning, eller ännu värre uppriktig förvåning, säger man sedan likt ett barn att man inte såg olyckorna komma. Sanningen är dock att man anser sig stå över befolkningen.
Profeter likt Joel har varnat att dylika typer hör hemma i Joshafats dal (Joel 3:2), alltså motsvarande sopförbränningsstationen. Svinhugg kommer att gå igen. Såsom vid profeten Joels tid, oskäras Guds skapelse fortfarande av barnhandel, perversioner, slavmarknader, skatt- och guldstölder. De som driver detta och vi som tillåter detsamma kommer att få lära att hut går hem; inte bara hem till någon annan.
Som kristen kan man se de moderna styrelseskickens moraliska förfall med en djup sorg, likt när en fordom förtrogen vän efter ett långt uppslitande, oförsonligt gräl super sig redlös för att ragla ut i ett perverterat träsk och drunkna i sin dy. Sveken stinger och förlustens tårar faller, men relationen var bortom räddning. Det man saknar hade sedan länge korrumperats till oigenkännlighet. Det som istället blev kan till och med väcka avsky.
Man bör då minnas Pauli formulering: ”I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal och all insikt, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras.” [1 Kor 1:5-7]
Mänskligheten kan välja att kliva upp och stå fast på trons redliga klippa i den friska brisen av Kristi Jesu löften, medan träsket sjunker i sig själv och ruttnar med sina lik. Vi skall också vara beredda med en hjälpande hand till dem som av egen vilja vill ta sig ur satans sump.
Evangelisten Lukas betonar vikten av att ständigt vaka över våra nådegåvor och vår andliga mognad (Luk 12:35-48); att som kristen stå upp för sin tro i ord och handling. Detta vet martyrerna att lära. Detta är ingenting att skjuta upp till morgondagen. Det är nu det gäller. Hela tiden. Att vara det goda exemplet och att leva som man lär, ja, det blir lättare om man har läst Ps 118:6.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus
Andra Söndagen i Adventstiden: Herren kommer till sitt rike.
Läsningar: Joel 3:3-5; 1 Kor 1:3-9; Luk 12:35-48.
0 kommentarer