Det råder stridslarm och rykten om krig. Skuldmättnad och prishöjningar inger missmod, förvirring eller förskräckelse. Därutöver mottager vi ständiga besked om konflikter, hungersnöd och jordbävningar. Det är mycket att förhålla sig till nuförtiden och när allt mer ställs på sin spets och blir pressat i världen, eller om vi tillåter oss att bli distraherade och dåsiga, påverkas vår uppfattning om våra mer angelägna livsmål och göromål. Då glider vad som verkligen är viktigt för oss lätt ifrån oss.
Det gäller att växa upp och vakna, alltså andligen mogna och besinna oss, för att kunna förstå vad dessa oroslarm innebär för oss; eller inte kommer att innebära för oss. Vaksamheten gäller framför allt att hålla oss till Sanningen, Kristus Jesus, men även att hålla ett vaksamt öga på lögnare och falska profeter. Vaksamheten gäller inte minst dem som påstår att frälsningen står att finna i världen eller att frälsningen förresten kanske inte är så viktig; i varje fall inte just nu, nu när det är så mycket annat att tänka på.
I en värld av lögner kan man måhända undra vilka av dem som är värst och som ger störst elände? Ett rammat passagerarfartyg som målas om och sänkes i systerfartygets namn med passagerare och allt? Giftspridning med efterföljande medicinska experiment? Valfusk och politiska mord där nationens och lagens förmenta väktare står för förräderierna och ammunitionen? Eller efterkommande politiker, tjänstemän och intresseorganisationer som hävdar folkets bästa och lovar nya lösningar, men som bara ser till sig själva och serverar samma lögner med ny kosmetika? Hur är det förresten med självbedrägerierna? De är kanske svårast att revidera?
Det är lätt att falla i avsky inför alla lögnamakerskor och mutkolvar. Istället för att som Noa, kunna kliva in i en avseglande ark, eller som Lot, kunna stiga ur sodomitiska syndanästen, uppmuntras vi att lämna allt det världsliga bakom oss, även om det finns kvar omkring oss; att vi upplyfter våra hjärtan till Gud och lever i världen men inte av världen (jmf. Luk. 17:26-30). Då är inte steget långt till Guds Rike.
Inför Guds Rike inser vi att ingenting kan korrumpera oss eller skada våra själar. När vi lämnar det världsliga blir det likt ett omvälvande och omfattande farväl utan återvändo. Vi kan för all del komma att sakna vissa av världens trevligheter och bekvämligheter. När vi dock väl har bestämt oss för vart vi vill och var vi hör hemma, det vill säga Guds Rike, så kommer saknaden stilla blekna. Vi kommer att inse att det som vi en gång uppfattade som behagligt och välgörande för oss vilade på illasinnade lögner.
Guds Rike är en andlig verklighet där vi har befriats från de världsliga bojorna (jmf. Luk. 17:20). De som låter sig distraheras och uppehåller sig vid världsligheter, kommer förmodligen att försova sig på Den Yttersta Dagen och riskera att inte hinna uppnå denna andliga verklighet, utan förvirrade av världen och fjättrade vid det världsliga möta samma öde som världen (Sef. 3:8; jmf. Matt. 25:1-13).
Lidande, förföljelse och martyrskap är att vänta för kristenheten. De som håller sig till Kristus Jesus kan emellertid räkna med Herrens beskydd. När Frälsaren förblir i oss och vi i Honom, blir vi ståndaktiga och lyckas stå fasta i vår tro (Upp. 3:10). När världen faller ut, är våra bästa motmedel: eftersträvad rättfärdighet, bibehållen värdighet, gemenskap för varandra, uthållighet i tron och allt i samhörighet i Kristus Jesus.
Var ständigt vaksamma och be om kraft och omdöme att undfly allt som skall ske och kunna bestå inför Kristus Jesus (Luk. 21:36).
Var inte rädda!
Fr. Albertus Magnus
Den Heliga Mässan
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Sankt Nikolaus.
Söndagen före Kristi konungens festdag: Vaksamhet.
Läsningar: Sef. 3:8-13; Upp. 3:10-13; Luk. 17:20-30.
