Gud har inte övergivit oss. Vi har övergivit oss själva. Modernitetens guldregn har smattrat bort våra sunda ideal och spolat bort mycket av våra mänskliga dygder. I spillvattnet virvlade vår tro och förståelse för vårt beroende av Gud bort. Vår Herre uppmärksammade oss på otro och förhärdade hjärtan redan före Himmelsfärden (Mark. 16:14). Detta och mycket annat tycks ha fallit i glömska, då vi har vänt Gud ryggen och därmed vår medmänsklighet.
Betrakta den senaste mellanmänskliga katastrofen; i form av en förment, fasansfull hemskhet, så giftig och hemsk att man var tvungen att ta ett påstått prov för att få veta om man var drabbad av den grasserande, dödliga hemskheten. Detta skrämde människor till tragisk tystnad, misologisk kortslutning och avgrundsdjupa avståndstaganden. Röster om återhållsamhet och förnuft stöttes ut i tystnaden.
Därtill kom alla straffande restriktioner, orättfärdiga separationer och verklighetsfrånvända affirmationer. Istället för att gå samman i sakliga samtal, utbyta gedigen kunskap och beprövad handlingskraft, för samarbeta oss ur vad som påstods vara ett livsfarligt hot mot hela mänskligheten, lät vi oss splittras och segregeras.
Istället för mellanmänskliga möten och omtänksamma leenden, möttes vi av anonyma masker. Istället för stärkande samtal och uppbygglig förtrolighet, uppkördes invasiva pinnar i ansiktet. Istället för försonande famntag och förebyggande friskhet, stacks injicerande nålar med oklara preparat i armen. Den store splittraren lutade sig tillbaka och skrockade åt vårt antikristliga förfarande. Till och med kyrkor nedlät sig till att hålla stängt.
Vi är dock inte övergivna (Matt 28:18-20), trots att vi har låtit oss korrumperas och övergivit vår medmänskliga värdighet, till förmån för umgänge med flimrande skärmar, programmerande algoritmer, materiell bekvämlighet och vår kärlek till pengar. Guldregnet har emellertid tagit slut. Det finansiella systemet är obönhörligen skuldmättat.
Nu har vi bara oss själva kvar, vid falnande kulisser av en värld som aldrig fanns. Gud har vi emellertid haft hos oss hela tiden. Det gäller bara att lyfta blicken, inte minst inom oss själva, samt att återbekläda oss i våra sanna, Gudagivna ideal. Vi behöver söka oss tillbaka till Sanningen.
Sunda hjärtan kan visa Vägen till vad vi behöver, genom Kristus Jesus, tillbaka till Gud. Låt våra hjärtan åter upplyftas till Gud Fader Allsmäktig, medan vi lyfter blicken mot Livet. Istället för att stå och stirra mot himlavalvet i passiv väntan på Vår Herre (Apg 1:11), skall vi gemensamt och aktivt leva det goda, kristna exemplet i världen (Mark 16:15-18), likt klart skinande ljus, såsom en upptänd landningsbana för Kristi Jesu återkomst, som Herre över allt.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan i Karlskorna, Sankt Nikolaus.
Kristi Himmelsfärdsdagen: Herre över allting.
Läsningar: Jes 2:1-3; Apg 1:1-11; Mark 16:14-20.
