Har Gud övergivit oss i händerna på maktfullkomliga, hjärtlösa byråkrater? Sedan länge har navelskådande filosofer och grötmyndiga teknokrater skrivit falska dödsattester gällande Gud, medan av förtvivlan förblindade människor missledes till uppfattningen att Gud inte (längre) finns. Vår Herre uppmärksammade oss på otro och förhärdade hjärtan redan före Himmelsfärden (Mark. 16:14). Detta och mycket annat tycks dock ha fallit i glömska, då vi har vänt Gud ryggen och därmed vår egen medmänsklighet. Oaktat detta; Gud Är (2 Mos. 3:14; Joh. 8:58), även när vi inte tycks finna Honom.
Modernitetens fanbärare försöker göra gällande att den moderna människan är oberoende, inte minst av Gud. Istället för sant oberoende, har vi emellertid splittrats till att bli ensamma och ängsliga hjon, för att därigenom bli svårt beroende av statsapparater och massmedia, samt inte minst kemikalier. Detta beroende har vi svårt för att förstå, vilket blir extra märkligt med tanke på de återkommande vågor av svek som ständigt sköljer över befolkningen. Kanske detta är ett slags variant på det så kallade Stockholmssyndromet?
Politiker och myndigheter (tjänstemän) bortförklarar sig ständigt med att de har varit naiva, likt det vore acceptabelt att vi vore styrda av en omyndig barnaskara. Nu är de förmodligen inte så naiva som de vill göra gällande. Det konstiga är dock att befolkningen accepterar denna tarvliga undanflykt från ansvar, då det faktiskt föreligger lag om tjänstefel i Sverige (Brottsbalken 20 kap. 1§), trots allt tröttsamt tjat om att denna lag (”Tjänstemanna-ansvaret”) inte finns. Hur kommer det sig förresten att det inte föreligger domstolar som granskar och dömer svenska myndigheter?
Låt oss fundera på den senaste gigantiska myndighetskatastrofen; i form av en förment, fasansfull hemskhet, så giftig och hemsk att man var tvungen att genomgå en laboratorieteknisk metod för att få reda på om man ens var drabbad av den dödliga hemskheten. Detta skrämde människor till en djupt tragisk tystnad, misologisk kortslutning och avgrundsdjupa avståndstaganden. Röster gällande återhållsamhet och förnuft inte bara negligerades utan stöttes ut i tystnaden.
Därtill kom alla straffande restriktioner, orättfärdiga separationer och verklighetsfrånvända affirmationer. Istället för att gå samman i sakliga samtal, utbyta gedigen kunskap och beprövad handlingskraft, för att därigenom samarbeta oss ur vad som påstods vara ett livsfarligt hot mot hela mänskligheten, lät vi oss splittras och segregeras. Myndigheter övergav en skräckslagen befolkning; möjligen bidrog de till och med till skräcken.
Istället för mellanmänskliga möten och omtänksamma leenden, möttes vi av anonymiserade ansiktsmasker. Istället för stärkande samtal och uppbygglig förtrolighet, uppkördes invasiva pinnar högt upp den känslig delen av våra näsor. Istället för försonande famntag och förebyggande friskhet, stacks injicerande nålar med oklara preparat i våra armar. Den store splittraren lutade sig lugnt tillbaka och skrockade stilla åt vårt förfärliga, antikristliga förfarande. Till och med kyrkor nedlät sig till att hålla stängda.
Det råder dess värre ingen brist på monstruös omoral i världen, inte minst på myndigheter, men de flesta är förmodligen blott simpelt korrumperade. Genom att ständigt bortförklara lag, regler och ordning för det allmänna, med hänvisning till sin egen och andras barnslighet (”vi har varit naiva”) tar sig denna korruption tyvärr institutionaliserade proportioner. De så kallade naiva torde dock själva veta att detta rör sig om de egna, privata begären (om än att de försöker att inbilla sig själva att det rör sig om behov). Det blir likt ett sorgligt skådespel.
Vi är dock inte övergivna (Matt 28:18-20), trots att vi har låtit oss korrumperas och övergivit vår medmänskliga värdighet, till förmån för umgänge med flimrande skärmar, programmerande algoritmer, materiell bekvämlighet samt inte minst vår kärlek till pengar. Guldregnet har emellertid tagit slut. Skuldbördan har blivit för tung. Det världsomspännande finansiella systemet är obönhörligen skuldmättat.
Gud har inte övergivit oss. Gud Är. Gud Är, även när vi inte tycks finna Honom. Dessvärre söker ett tilltagande antal människor Gud på världsliga vägar som leder bort från Gud. Man menar kanske att Gud svävar i skogens sus eller gömmer sig under yogamattan. Kristus Jesus drar oss dock ständigt tillbaka, när vi släpper det giriga greppet om det världsliga, och Han företräder oss alltid inför Gud Fader Allsmäktig. Myndigheter företräder; ja, vad? Befolkningen?
Passivitet och offermentalitet är den ovärdiga avtagsvägen från det egna ansvaret, fullständigt främmande för Kristenheten. Istället för att stå och stirra mot himlavalvet i passiv väntan på Vår Herre (Apg 1:11), skall vi gemensamt vittna och aktivt leva det goda, kristna exemplet i världen (Mark 16:15-18), likt klart skinande ljus, såsom en upplyft, upptänd landningsplats för Kristi Jesu återkomst, som Herre över allt.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Kristi Himmelsfärdsdagen: Herre över allting.
Läsningar: Jes 2:1-3; Apg 1:1-11; Mark 16:14-20.
